jag och älsklingen låg i soffan och kollade på våra värsta år eftersom det var jätte dåligt väder ute och tobbe mådde dåligt. Då plötsligt jag känner som en liten ballong som går sönder och vattnet går så jag vänder mig om till tobbe och säger lite försiktigt, Älskling? jag tror mitt vatten gick. Han vänder sig om och frågar om han ska hämta en handduk? Ja tack får jag ut mig när jag ligger där stel som en pinne eftersom jag knappt vågar att röra mig. Så tobbe går och hämtar en handduk men det roliga är att han kommer med världens minsta handduk. jag reser mig upp och säger till tobbe, för jag kan väl inte ha kissat på mig sådär mycket va? och kollar på soffan. Jag hoppar in i en snabb dusch och sätter på mig nya kläder och ringer upp till förlossningen och berättar att mitt vatten har gått, dom säger att jag ska komma upp så att dom kan kolla bebisens hjärtljud, vattnet och sen hur starka värkarna är. Men än så länge har jag inga värkar. När vi kommer upp till förlossningen så är klockan runt 13.00. Jag får lägga mig i en säng och så sätter dom på dom där banden som mäter värkarna och så att man hör hjärtljudet. Jag får bara lite små värkar som jag knappt känner av men som maskinen kan registrera. Allt ser bra ut så jag får åka hem igen och då är klockan runt 14.30. När jag är hemma så lägger jag mig i ett bad eftersom värkarna har kommit igång, och nu gör dom betydligt mycket ondare än vad dom gjorde uppe på förlossningen. Tobbe testar att ta tid mellan värkarna och då är det ungefär 3 min mellan varje värk, så han ringer sin mamma (som är barnmorska) och frågar vad vi ska göra. Men hon kommer upp till oss istället. När tobbes mamma kom hit så tyckte jag att jag inte kunde ligga i badet längre så jag tar mig upp sätter på mig min morgonrock och lägger mig i sängen istället. När jag ligger där så kommer tobbes mamma in med en drink till både tobbe och mig eftersom jag inte knappt hade ätit något, men jag kunde inte dricka något för jag hade värkar nästan hela tiden kändes det som plus att jag spyr för att bebisen trycker ner så fort. Tobbes mamma åker hem igen och jag ligger kvar i sängen. Klockan 18.30 så får tobbe ringa sin mamma igen för då tycker jag att det gör för ont i ryggen. Hon tycker att vi ska ringa upp till förlossningen så jag kanske kan få komma upp och få ryggmärgsbedövning. Tobbe ringer upp till förlossningen och berättar att jag har värkar och att jag har jätte ont i ryggen så vi får komma upp om vi vill. Jag försöker kämpa mig upp ur sängen så att jag kan sätta på mig lite kläder men bara det är hur jobbigt som helst så det tar ett tag. När jag har fått på mig mina kläder med massor av hjälp av min underbara pojkvän så verkligen MÅSTE jag gå på toa, så jag sätter mig på toan med värsta värkarna och idag fattar jag inte hur jag lyckades med det. klocka 19.00 parkerar vi bilen vid förlossningen och ska försöka ta oss upp men jag stannar precis utanför och spyr, lite pinsamt med allt folk som stod där. Väl där uppe så möts vi av en tjej som säger, det där ser lite jobbigt ut! NEHE det menar du inte? for det i huvudet på mig men jag sa inget. Tjejen visade mig mitt rum där jag fick lägga mig i en säng och jag fick dom där banden igen som mäter värkarna och så att man hör hjärtljuden. Men sen helt plötsliget så försvinner bara alla ur mitt rum och där ligger jag och har jätte ont så jag ber tobbe att ringa på dom. och in kommer tre tjejer, en barnmorska en student och en undersköterska. Dom undersöker mig och märker att jag är helt öppen och inga väggar kvar, så det var ingen talan om att få någon bedövning jag försökte med lustgasen men vem klarar av att andas lugnt när man har hur ont som helst (inte jag) så den la jag under armen är där fick den ligga. Sen säger en av tjejerna att jag kommer känna att jag vill ta i och någon minut efter det så får jag ur mig att nu vill jag ta i och då var klockan runt 19.10 och sen kom våran Neliah ut 20.08 med sina 3945 g och 51 cm och jag och min älskling var överlyckliga. Jag skulle aldrig ha klarat min förlossning utan min pojkvän, han var verkligen världens bästa och underbaraste hela tiden. Jag älskar dig Tobias Nilsson med hela mitt hjärta <3 lägg märke till att jag skrev ett blogg inlägg den 5/4 klockan 11.45 att jag inte hade fått min prinsessa än, inte trodde jag när jag skrev det att inte långt efter det skulle hon ligga i min famn.