Igår glömde jag att berätta om min panik morgon.

Vi var lite stressade på morgonen för att komma iväg till dagis så vi skulle ta bilen bort. Jag sätter in barnen i bilen och kastar in min väska, startar bilen och sätter på värmen och går ut för att skrapa rutorna och vad tror ni inte att Neliah gör då? Hon låser bilen, så jag kommer inte in och i bilen ligger både min mobil och mina hemnycklar. Jag får världens panik och sen blir man ju jätte arg. Så jag står utanför bilen och försöker få Neliah att trycka på knappen en gång till men utan att lyckas. Neliah sitter och skrattar och gråter lite då och då, annars så var hon ganska lugn och Ludde somnade som ingenting. Efter mycket bankande och skrik i panik ( jag testade att vara lugn också, vilket inte funkade) så fick jag stanna en bil och fråga snällt om jag fick låna hans mobil och ringa min sambo så han kunde komma och låsa upp bilen. Och så klart fick jag det och det tackar vi snällt för.

När Tobbe hade kommit och låst upp bilen och vi skulle åka till dagis så det första Neliah gör är att börja dansa i bilen som om inget hade hänt. Just då var jag inte på världens bästa humör efter att ha haft panik och ha haft folk som bara stod och kollade på mig. Fast nu i efter hand så kan man ju inte göra annat än att skratta åt det.